elfort

Det jag ville säga var att det är en konst, eller har blivit en konst, att njuta av livet. Det verkar vara en självklarhet att njuta i alla fall utifrån kroppens och psyket synvinkel. Vi belastar kroppen eller psyket mer än vad som kan anses bekvämt under en tid. När vi sedan ger kroppen återhämtning så njuter vi och sover gott. Detta för att vi får en rad effekter på kroppens hormonsystem och dessa påverkar psyket. Men vi får också en ren hjärnfysiologisk påverkan under ansträngningen. Det finns studier gjorda av bla Uneståhl som påvisar hur våra tankar påverkas under låg till medelintensiv ansträngning under lång tid. Kort kan man säga att det är bra för oss att anstränga oss. Jamen va bra om vi anstränger oss psykiskt och fysiskt för att sedan återhämta oss så mår vi bättre! Klart och betalt! Nej, tyvärr inte. Då det sannolikt erbjöds en rad utmaningar på både det psykiska och fysiska planet som vi inte kunde välja bort kom naturen på att det är smart om människan söker vila och återhämtning ty det saknas inte utmaningar. Detta har, kan man anta, lett till att vi anpassat oss och överlevt fram till idag. Dock innebär denna starka längtan till vila och slapphet att vi idag inte längre bygger upp kroppen och psyket på ett bra sätt. Trixet heter pulsering, att låta ansträngningar följas av vila för att bygga upp starkare strukturer både psykiskt och fysiskt. Nästa gång anstränger vi oss lite till och får ytterliggare en återuppbyggande effekt av vilan o s v. Det är så man får ut det bästa ur det mesta, i alla fall en aspekt av det. Anstränger vi oss på det sättet är det barnsligt enkelt att njuta av det enkla. Som att efter en cykeltur till jobbet i motvind och regn under 4 timmar få komma in på kontoret och inse för 1000 gången att ett fyllt fruktfat, doften av kaffe samt pengar till lunch är mer värt än all berömmelse i världen. I alla fall just då och för mig!