elfort

Nu har jag nog gått ner 2-3 kg i alla fall, lite lättare steg nu. Dessvärre blev jag borderline förkyld efter ett hårt pass i snöyran. Jag verkar klara mig, peppar, peppar....

Jag inser att jag blivit så gammal att jag hör hur mitt huvud skapar tankar i stil med;
-Jag har hört att det är en folkfest!
-Tänk vad gott ölen ska smaka efteråt!
-Tiden spelar ingen roll bara man kommer runt!

Allt är givetvis min hjärnas sätt att skydda mitt ego

Vette fan vad det är för årstid längre? Under 3 dagar har det pendlat mellan att ösa ner snö och vara sol och vårigt. På mornarna och eftermiddagarna har det istället varit höst.

Det har något riktigt gott med sig dock! Jag får verka genomtänkt och förutseende! Hur då undrar ni? Jo, om jag någonsin kunde få tummer ur så skulle jag ha satt på nya sommardäck för länge sen. Nu kommer folk och beklagar sig; - Tänk vad dum jag var som satte på sommardäcken! Då kan jag snabbt replikera;
- Jag väntar alltid till mitten av april, jag vet hur ostadigt det kan vara på vårkanten! Närmare sanningen skulle ha varit;
- Jag brukar byta när minst 2 pensionärer avlidit på grund av all skit mina dubbdäck river upp ur astfalten, det brukar inträffa framåt juni...

Ja, ja även en trasig klocka visar rätt tid 2 gånger per dygn...

Det är frågan just nu. Mitt dilemma är följande; min egentliga plan just nu var att öka träningsvolymen för att få upp uthålligheten och bränna lite extra fett. Volymökningen skulle bestå av framför allt cykel. Så blev jag ju utmanad på Göteborgsvarvet! Då märker jag hur mitt fokus nästan smyger sig över till snabbdistans i löpspåret... Helt klart är ju att min eventuella tid på göteborgsvarvet beror på hur snabbt jag kan få upp snabbheten. Samtidigt så går det inte snabbt om jag bär runt på 5-7kg ballast. Hm, kanske långpass på cykeln kombinerat med snabbdistans i löpspåret är hemligheten? Fan, varför kan jag inte bara följa min plan!?

Den ständiga och obehagliga kampen mellan tävlingsinstinkt och sunt förnuft...

Jag ska snart ut och springa snabbdistans!

Jag brukar alltid vara den som utmanar! Men i onsdags så spårade allt ur...
När jag just avslutat ett möte med en klient på S.A.T.S fick jag frågan;
- Ska du springa Göteborgsvarvet?
- Nej, det är ju fullbokat... (som om det var anledningen!)
- Men jag har sparat en plats åt dig!
- Ok,kul...

Så nu ska jag tydligen springa Göteborgsvarvet om ca 8 veckor, eller precis faktiskt...

Lite senare på kvällen fick jag åtminstånde utmana några andra som någon sorts primitiv hämnd!
Peter Hampus och Vibeke Pålhaugen på Tidningen Chef tackade ja till min utmaning på Iron Man i Kalmar!

Så nu sitter jag som gisslan med en egen gisslan, nån sorts Neo-Stockholmssyndrom kanske!

Kom ut och sprang en sväng igår, riktigt dålig form var beskedet från min kropp...

Hela dagarna jobbar jag med individer eller grupper. Jag blir så brutalt spädbarnstrött när en arbetsdag tar slut. Jag har forskat på det här en hel del och börjat lista ut vad det kan handla om tror jag. Jag tänker inte ge mig på några vetenskapliga utläggningar i ämnet utan väldigt enkelt gå igenom mina upplevelser.

När jag helt och fullt koncentrerar mig på en annan individ i syfte att utmana dennes tankar och övertygelser förbrukas enorma mängder energi. Själva akten att koncentrera sig är inte specillt jobbig utan kan snarare ge energi om jag till exempel koncentrerar mig på min andning under en halvtimme. Det jag upplever som jobbigt är att gå in i en annan tankevärld, att överge mina invanda inrutade tankar och "börja tänka som den andre" d v s att anpassa sig. Utmaningen är ju dels anpassningen men det handlar också om att utifrån denna anpassade tankevärld ge kreativa utmanande perspektiv. Det är då det suger till och tröttheten kommer. Det intressanta är att detta i mitt fall är undantagslöst. Jag har aldrig upplevt det som helt avslappnande... En oro kan ju va att det handlar om någon form av självuppfyllande profetia, liknande Sven Nylanders eviga spyorgier efter sina 400m lopp. Alltså det är så här det ska kännas annars har jag inte ansträngt mig tillräckligt? Det känns dock alldeles för lutherskt för att jag ska vilja att det gäller mig... Vad är då botemedlet? För mig är det två saker som har fungerat tillfredställande, Fysisk aktivitet och QiGong/meditatiion. Det som faktiskt funkar allra bäst för mig är en kombination. Sen så kan ju inte jag veta om det handlar om ritualen i sig eller om det faktiskt är just de aktiviteterna som fungerar bäst? Både QiGong och löpning som exempel har belagd effekt på hjärnans fysiologi och det verkar som om vi vid båda aktiviteterna kommer in i ett meditativt tillstånd. Vad är då ett meditativt tillstånd? För mig har det tydliga kopplingar till fokus på nuet istållet för fantasierna om min framtid eller mitt förflutna. Idag lutar det åt en löptur med pannlampa i mörkret. Det gör det ännu enklare att fokusera på nuet, att springa i en ljuskägla omgiven av mörker och i värsta fall vildsvin...

Undrar vad som händer med statistiken när man skriver så? Hursomhelst det här inlägget handlar snarare om att jag faktiskt lyckats få vårt lilla företag nämnt i media i några sammanhang! Resultaten låter oftast inte vänta på sig, det har lett till ett ökat intresse!

Här är länkarna:
Veckans Affärer

Hälsa och utveckling i småföretag

Tidningen Chef


Känns kul tycker jag!

Sitter just nu i skrivande stund på tåget mellan Göteborg och Stockholm efter att ha anlänt igår. Min gode vän hade dessutom den goda smaken att ha ordnat till en strömmingsmacka med avokado och go´saker. En öl hörde också till med följande Laphroaig. :-)

Resa och pendla är helt klart underskattat. Jag skulle vilja påstå att jag blivit minst 50% mer effektiv av att ha längre restid till och från jobbet. Framförallt handlar detta om hur tråkigt det är att bara pendla . Att däremot jobba medan man transporterar sig, det är underbart! Hur man än vrider och vänder på saker och ting så har i alla fall jag en viss mängd administrativt shit som ska göras var och varannan dag. Detta är klart när jag kommer till kunden eller kontoret! Om det sen uppstår nya behov under dagen kan jag lätt lösa även dessa på vägen hem, ta´daa!

Dessutom kan man ju de dagar man inte vill vara jobbeffektiv använda en del av restiden till träning. From nästa vecka kommer jag cykla en del av sträckan till jobbet och sedan en del av sträckan på väg hem mot slutet av veckan.

målet är 12-20 mil i veckan plus 2 löppas runt milen. Det borde bli ungefär 6-12 timmar i veckan. Givetvis börjar jag lugnt och försiktigt för att sedan öka!

Dessutom har jag äntligen blivit utmanad på ett lopp, Midnattsloppet blev det. Hm, jag har inte sprungit på tid sedan 1996 i ett lopp.... Fan ta dig Tilly!

Nu har jag äntligen kommit igång ordentligt med träningen igen, lugnt och försiktigt som jag lovade mig själv! Fast det börjar klarna för mig hur jävla tungt det är att klara en hel Iron Man. Det börjar också klarna för mig att utan den sporren skulle jag väga ca 189kg vid det här laget. Jag är helt karaktärslös förutom på en punkt att göra det jag råkat sagt till någon att jag ska göra... Så min strategi har helt enkelt varit att delge alla jag stöter på vad jag tänker göra. Det funkar rätt bra. Hursomhelst under tiden jag varit förkyld och allmänt krasslig har jag lyckats gå upp till 95-96kg. Helt fascinerande! Särskilt med tanke på att jag är byggd som en bönsyrsa ungefär...

Lägg 10kg bacon på ryggen på en bönsyrsa så ska ni se hur snabbt den rör sig... Ungefär som jag...

Jag är och har alltid varit en stor fantast av Kalle Anka & Co särskilt de tecknade av Carl Barks och de Rosa. Hursomhelst det jag gillar utöver att det är färgglatt och nostalgiskt, är alla sköna namn de hittar på. Man heter det man är liksom. Just nu skulle jag, om jag var en karaktär i Kalle Anka, heta Inge Tv.

Så här har det gått till:

Jag/vi har aldrig någonsin betalat tv licens mest för att jag/vi bara haft tv korta stunder... Hursomhelst just nu har vi varit helt utan tv och tv mottagare sedan maj/juni 07. Under denna period har vi börjat betala tv licens! Hur fan gick det till? Jo, radiotjänst i Kiruna kände att det var rimligt med tanke på att vi lånade ett hus som låg väldigt nära ett hus med tv... Helt otroligt!

Eftersom vi betalar den så vill vi ju ha möjligheten att se på tv, det verkar dessvärre vara helt omöjligt, vi har försökt med digitalboxar och Telia digital tv via bredband och jag vet inte allt... Nu ryktas det från Telias håll, som jag förövrigt gjort mig lite ovän med, att vi ska få det i morgon. Den som orkar kolla får se...

Personligen har jag helt tappat intresset för att se på TV under den här perioden, å andra sidan har jag aldrig varit mer intresserad än nu av att KUNNA se tv!

Bara för att förtydliga jag tycker att man ska betala tv licens!