Vi har blivit bestulna!

Allt var frid och fröjd även denna eftermiddag och inget tydde på att något hemskt skulle ske. Men så plötsligt hände det! Efter middagen hade vi gott om tid till lek och iordningställande av Inez för sänggående. Medan jag ställer mig och skall diska upptäcker vi det! Någon har smugit sig in, duschat slut på varmvattnet samt vid flykten slitit med sig det käraste vi hade, 2 timmar söndagskväll! Plötsligt var klockan 20:01... Sån´t händer och tyvärr har vi inget signalement på tjyvaset....

I morgon skall vi hålla hårt i timmarna på kvällen! Det är ju förvisso inget som inte en kopp kaffe biter på...

image62

Kan själv går över?

Jag har funderat lite. Det som hos min dotter skulle kunna betecknas som kan själv åldern, verkar gå över runt 35. I mitt arbete träffar jag en hel del vuxna människor med allehanda visioner, mål och utmaningar. Många kan inte alls själv. Det som är självklart för dem när de är 2,5 år är en djungelvandring när de är vuxna. Jag har som sagt funderat en hel del över detta under en tid. Jag har satt upp några hypoteser:
  • Man förlorar kraft med stigande ålder
  • Man blir korkad med stigande ålder
  • Man blir lat med stigande ålder
  • Man blir feg med stigande ålder
  • Man blir vilsen med stigande ålder och kunskap
  • Man blir ödmjuk inför sin kapacitet med stigande ålder
  • Man har med stigande ålder glömt att man bara lever en gång
Dessa hypoteser kanske inte heller de håller svaren på gåtan varför många av oss kommer till en punkt i livet då vi inte vågar chansa längre men det är en början i alla fall. En bra start kan vara att vända samtliga ovanstående "sanningar" till dess inneboende motsats. Dvs man blir kraftfullare med stigande ålder, man blir klokare med stigande ålder osv. Dessa små förändringar i våra inre bilder och tankar har en viss kraft...


Inez visar upp ärtor



Ibland är hon bara söt

Lite bilder från de senaste dagarna

Inez förvandlas till en tiger!


Rödbetor och gulbetor

En lång dag tar slut den också...

Så var det återigen bevisat. Hur lång en dag än ter sig tar den till slut slut. Det är bra det.
Synd bara att de alltid tar slut på slutet. Det är på slutet av dagen som jag liksom lärt mig hur dagen skall levas. När jag sedan vaknar får jag börja om igen. Lite grann som måndag hela veckan fast tvärtom...
I morgon skall jag ta vid där jag är nu! Kreativ, utvilad och harmonisk! Tjoho!
Det är i alla fall värt ett försök...

RSS 2.0