elfort

Jag har funderat lite. Det som hos min dotter skulle kunna betecknas som kan själv åldern, verkar gå över runt 35. I mitt arbete träffar jag en hel del vuxna människor med allehanda visioner, mål och utmaningar. Många kan inte alls själv. Det som är självklart för dem när de är 2,5 år är en djungelvandring när de är vuxna. Jag har som sagt funderat en hel del över detta under en tid. Jag har satt upp några hypoteser:

• Man förlorar kraft med stigande ålder
• Man blir korkad med stigande ålder
• Man blir lat med stigande ålder
• Man blir feg med stigande ålder
• Man blir vilsen med stigande ålder och kunskap
• Man blir ödmjuk inför sin kapacitet med stigande ålder
• Man har med stigande ålder glömt att man bara lever en gång

Dessa hypoteser kanske inte heller de håller svaren på gåtan varför många av oss kommer till en punkt i livet då vi inte vågar chansa längre men det är en början i alla fall. En bra start kan vara att vända samtliga ovanstående "sanningar" till dess inneboende motsats. Dvs man blir kraftfullare med stigande ålder, man blir klokare med stigande ålder osv. Dessa små förändringar i våra inre bilder och tankar har en viss kraft...